Christian Jutvik, juni 2004
Jag följde med på resan "Vandra i Kina" nu i april.
Städerna på östkusten moderniseras i ett rasande tempo. Skyskrapor och stadsmotorvägar. Kände mig som pojken från landet. Nej, jag längtade ut till landet...
Vi kom upp i bergen i kustprovinsen Fuijan. Byarna domineras av enorma "toulong" - runda hus med metertjocka lerväggar på utsidan, träväggar med loftgångar på insidan. Tre till fyra våningar höga jättehus. Här bodde vi i några dagar. Fantastiskt, inte minst när det regnade.
Därefter de berömda kalkstensbergen vid Li-floden i Guilin. Visst var det tjusigt, men .... inte med tjugotusen andra turister i turbåtarna på floden samtidigt. För mig är turistorter (per definition) oftast ganska trista. Atmosfären störs och känslan saknas. Det är som att stå och titta på en vacker tavla i en motorvägskorsning - i den miljön är den inte längre vacker.
Jag såg fram emot att få ge mig ut och vandra i Guizhou-provinsens bergstrakter. Miljoner utlänningar besöker Kina, men ingen (?) ger sig ut och vandrar, något som ju är populärt i många andra länder i Asien. Jag kände mig som om vi var de första efter Sven Hedin. Vandringen blev också den höjdpunkt jag fantiserat om.
Vi var ute i fem dagar. Vandrade längs branta sluttningar med risterasser och genom skogar. Otroligt vackert! (och jag har mycket att jämföra med).
Terrasserna utgjorde hundratals blanka vattenspeglar i väntan på att de späda risplantorna skulle planteras ut. Hela dagarna med hänförande utsikter. Byarna beboddes av etniska minoriteter (miao och shuey). Vackra byar med stora hus helt byggda i trä, klättrande på sluttningarna eller på någon lägre bergsrygg.
Frågorna var många i gruppen; hur skulle vi tas emot, maten, var sova? Men vi blev vamt välkommnade. Hade nog kunnat bo var som helst! Utmärkt mat i sällskap med hela familjen. Enda komplikationen var att tacka nej till alltför mycket risvin.
Av de 14 byar jag passerade eller bodde i hade ingen hittills haft besök av en "stornäsa", dvs en europé. En hisnande känsla, som manar till eftertanke.
Du kan resa i september. Då är vädret bättre och risskörden bör vara i fullgång med massor av människor ute på fälten.