Läs & Res / Blogg

Marhaba, God dag men ocksaa God Jul! Inte skymten av ett Internetcafe paa en vecka, inte ens mobiltaeckning under flera dagar, men vad goer vael det naer man faerdas i jeep genom fantastiska oekenlandskap, sover under kamelfilt med bara stjaernorna som tak, dansar till floejt och tablamusik runt laegerelden och aeter fantastiskt god mat, trots att den aer tillagad under mycket enkla foerhaallanden.

Nu aer vi i Luxor. Det aer Julafton!? Jodaa, haer firar man jul, men inte foerraen i morgon paa juldagen. 15 procent av egyptierna aer kristna och det haenger faktiskt jultomtar I skyltfoenstren. Lite kulturellt forvirrande dock med tomtar i detta land med saa tydlig muslimsk praegel.

Vi bor paa ett fint hotell med swimmingpool, men jag laengtar tillbaka till oeknen. Vi har besoekt Hatcshepsuts tempel, en kvinnlig kung som regerade I 22 aer till 1461 foere kristus. Hon klaedde sig i mansklaeder och avbildades med skaegg, foer att faa respekt. Samma strategi daa som nu!!!

Vi haer ocksaa besoekt tre gravar I Konungarnas dal, Ramses den I, den III och den IX:s gravar. Hur liten, stor eller djup en grav aer beror paa hur laenge kungen regerade. Stora och djupa gravar tog maanga aar i anspraak. Tuthankhamun, saa vaelkaend han aen aer, aer inte ens begravd I sin egen grav, utan fick oeverta en praests grav. Han dog bara 19 aer gamma loch hade inte ens hunnit paeboerja sin grav.

Tayeb, vaar skickliga och humoristiska guide lyckades paa nagra timmar levandegoera den faraoniska kulturen saa som ingen historiebok i vaerlden kan. Men saa haer han ocksaa studerat egyptologi i 4 aar. Det var oerhoert fascinerande, men likvael laengtade jag tillbaka till oeknen.

Vad aer det daa med denna oeken som aer saa fantastiskt? Hur beskriva detta utan att hamna i floskler? Min kropp tyckte om oeknen. Den torra varma vinden svepte sig om mig som en helande filt. Min sjael tyckte om oeknen. Vidderna och himlen oeppnade sinnena. Min hjaerna tyckte om oeknen. Att gaa I vaermen med bara en oaendlig horisont framfoer sig gav fritt spelrum foer tankar laangt bortom vardagens smaa bekymmer.

Jag var heller inte beredd paa att oekenlandskapet kunde vara saa skiftande i utseende. Den svarta oeknen med gul sand pepprad med svarta stenar fraen tiden daa omraadet var vulkaniskt. Den vita oeknen med kritvita kalkstensformationer som kan se ut som svampar, lejon, faeglar, ja allt som fantasin kan faa dem till. Det saag ut som om det laag snoo paa sanden. Sedan koerde vi genom ett rent maanlandskap med graa stenar som glaenste som skiffer. Foer att sedan leta oss ut genom den enda passagen som finns genom bergskedjan som avslutar oeknen soederut. De som inte hittar den faar vaenda!!!

Daar det var enbart sand fick jeeparna koera ganska fort foer att inte koera fast, vilket trots allt haende tva ganger. Daa fick vi alla hoppa ut och putta, precis som hemma – vintertid. I boerjan hoell man i sig ganska hart i handtagen near jeepen kraengde oever sanddynerna i vinklar om naermare 45 grader. Sen insaag man att vaara oekenhjaeltar, som vi till slut kallade dem, var oerhoert skickliga foerare och man slappnade av. Mlaolao, en av foerarna och 67 aar gammal, har koert sedan han var 19 aar gammal.

Inte utan att man fick lust att be om lite oekenkoerlektioner. Men nu hade jag ju min mor med och ville inte utmana oedet. Hon har klarat strapatserna galant och det ska hon ha en eloge foer. Och till oeknen kommer jag att aatervaende, oekenfreak som jag nu blivit.

Paa aaterseende - i Aswan kan jag nog hitta ett internetkafe igen

I gaar landade jag och mamma paa Kairos flygplats. En dag innan sjalva turen skall borja.  Allt hade gatt bra aven om det blev lite hastigt i Wien. Alla dessa kontroller…

Vi fick snabbt tag pa en taxi och uppgav hotellets namn. Chafforen hade inget problem med att ta sig in till stan, till Opera Square, ja till om med till den stora gatan Shearia El Gumhorrya dar hotellet skulle ligga pa en tvargata. Men sen var det stopp, den tvargatan kande han inte till.

Chaufforen fragade sig fram och det blev manga runtkorningar eftersom alla gator ar enkelriktade. Nar vi for tredje gangen var tillbaka vid Opera Square gav han upp och overlamnade oss till en lokal taxi. Mor min var lite orolig, men alla var sa trevliga och skojade med oss att hon till slut utbrast med ett skratt: Det blev ju en ordentlig sightseeingt by night.

Vi tog  in pa hotellet och dar traffade vi Soliman, var reseledare, som jag talat med flera ganger, men aldrig traffat personligen. Min kollega Bim hojer honom till skyarna och jag ar benagen att halla med. Vi gick ut och at middag i narheten alla tre, pa ett anrikt gammalt cafee, Cafe Riche fran sent 1800-tal.

Dar har manga politiska planer smitts genom aren och manga affarer har gjorts upp. Soliman och jag hade mycket att prata om men han saag skickligt till att dra in mamma i konversationen hela tiden. Som reseledare ar det verkligen viktigt att kunna fordela gracerna.

Vagen dit kantades av affarer sa mor och jag har redan spanat  in lite mojliga inkop. I dag tog vi det lite lugnt pa morgonen, min mor ar trots allt ingen direkt ungdom emedan jag ar aldre an 50 ar. Men kvarteren runt hotellet har vi inspekterat och t o m hittat, eller snarare blivit hittade av, en parfymforsaljare som saljer raavaror till vara exklusiva parfymer.

Saa nu har vi luktat paa Chanel 5, Lancomes O, japanska Shiseido med flera. Ja inte parfymerna utan den oforvanskade ravaran, utan tillsatser eller alkohol som gor att parfymen forangas om man glommer korken. Hit tar vi oss tillbaka innan vi reser hem, det var mor och jag rorande ense om.

Detta skriver jag fran ett internetcafe nagra kvarter bort fran hotellet omgiven av ungar som spelar dataspel. De sag lite forvanade ut nar jag slaentrade in, men nu ar jag accepterad och bortglomd. Om nagra minuter skall jag forsoka hitta tillbaka till hotellet for klockan 20.00 skall vi traffa gruppen dar och i morgon baer det av paa tur till pyramiderna.

Pa aterseende nar jag far nagra minter over och hittar ett cybercafe.