Fullmåne över Bukhara

1024x768 Normal 0 false false false RU X-NONE X-NONE

Kyzyl Kum, den röda öknen, är stor och svettig att korsa. Resan från Nukus till Bukhara tog nästan elva timmar. Jag vet inte om jag är lite skadad av mitt jobb, men sanningen är att jag tyckte att det var ganska häftigt att korsa en så stor öken. Den här vägen har människor färdats under tusentals år. Idag reser vi 60 mil på en dag; under karavanernas tid avverkade man 3-4 mil per dag. Det slående är att än idag är öknen en vild och isolerad plats; man reser mil efter mil efter mil, utan att se ett enda hus eller ens en bensinmack. När vi nästa dag gjorde rundvandring i Bukhara kom vi till ett torn som under karavanernas tid användes som fyr; när det var sandstorm tände man en stor eld i tornet för att de som färdades genom öknen skulle finna vägen till Bukhara.

Bukhara är en kosmopolitisk stad som är lätt att tycka om. Den anses också var den heligaste staden i hela Centralasien, eftersom många av huvudpersonerna i islams historia har verkat här. De centrala delarna av Bukhara har en historia som spänner över flera tusen år och mycket lite har ändrats i stadens arkitektur under de senaste tvåtusen åren. Gamla stan är en fullkomlig orgie av gigantiska moskéer med blå kupoler, minareter med intrikata ornament, svala arkader och sofistikerade medrassas.

Vi bor på ett mysigt litet Bed & Breakfast i de gamla judiska kvarteren i Bukhara. När damen som sköter om gästerna såg att jag hade satt upp håret i flätor och jag dessutom hälsade henne på ryska, bestämde hos sig för att jag är en fin flicka som hon skall ta hand om. Följaktligen ger hon mig en blöt puss på kinden på morgonen och talar om att jag måste äta ordentligt. Hrm . . . jo, ja, alltså . . . man behöver ALDRIG vara hungrig i Uzbekistan. Portionerna är stora och maten i allmänhet hemlagad och mycket god. Hotelldamen serverar mig två stekta ägg, korv, bröd, kefir och muffins med motiveringen att jag har en ansträngande dag framför mig. Jag försöker lamt protestera att jag fortfarande är mätt efter föregående kvälls nudelsoppa. Det tycker damen är struntprat och propsar på att jag måste äta och jag vill ju inte förstöra hennes bild av att jag är en fin flicka så jag gör snällt som hon säger . . .

På kvällen har jag en stund för mig själv och tar snabbt det enkla beslutet att hoppa över middagen :) Istället strosar jag genom gamla stan till kryddmarknaden, där jag slår mig ner på ett litet chaikhana med en kanna kaneldoftande te eller choi som man säger här. Efter dagens hetta svalkar den ljumma kvällsbrisen underbart och månen står full över Bukharas minareter. Uzbekisk poppmusik skvalar inifrån tehuset. Just nu är livet perfekt, just här vill jag vara och ingenting annat önskar jag mig . . .