Hur man blir ett oekenfreak
Marhaba, God dag men ocksaa God Jul! Inte skymten av ett Internetcafe paa en vecka, inte ens mobiltaeckning under flera dagar, men vad goer vael det naer man faerdas i jeep genom fantastiska oekenlandskap, sover under kamelfilt med bara stjaernorna som tak, dansar till floejt och tablamusik runt laegerelden och aeter fantastiskt god mat, trots att den aer tillagad under mycket enkla foerhaallanden.
Nu aer vi i Luxor. Det aer Julafton!? Jodaa, haer firar man jul, men inte foerraen i morgon paa juldagen. 15 procent av egyptierna aer kristna och det haenger faktiskt jultomtar I skyltfoenstren. Lite kulturellt forvirrande dock med tomtar i detta land med saa tydlig muslimsk praegel.
Vi bor paa ett fint hotell med swimmingpool, men jag laengtar tillbaka till oeknen. Vi har besoekt Hatcshepsuts tempel, en kvinnlig kung som regerade I 22 aer till 1461 foere kristus. Hon klaedde sig i mansklaeder och avbildades med skaegg, foer att faa respekt. Samma strategi daa som nu!!!
Vi haer ocksaa besoekt tre gravar I Konungarnas dal, Ramses den I, den III och den IX:s gravar. Hur liten, stor eller djup en grav aer beror paa hur laenge kungen regerade. Stora och djupa gravar tog maanga aar i anspraak. Tuthankhamun, saa vaelkaend han aen aer, aer inte ens begravd I sin egen grav, utan fick oeverta en praests grav. Han dog bara 19 aer gamma loch hade inte ens hunnit paeboerja sin grav.
Tayeb, vaar skickliga och humoristiska guide lyckades paa nagra timmar levandegoera den faraoniska kulturen saa som ingen historiebok i vaerlden kan. Men saa haer han ocksaa studerat egyptologi i 4 aar. Det var oerhoert fascinerande, men likvael laengtade jag tillbaka till oeknen.
Vad aer det daa med denna oeken som aer saa fantastiskt? Hur beskriva detta utan att hamna i floskler? Min kropp tyckte om oeknen. Den torra varma vinden svepte sig om mig som en helande filt. Min sjael tyckte om oeknen. Vidderna och himlen oeppnade sinnena. Min hjaerna tyckte om oeknen. Att gaa I vaermen med bara en oaendlig horisont framfoer sig gav fritt spelrum foer tankar laangt bortom vardagens smaa bekymmer.
Jag var heller inte beredd paa att oekenlandskapet kunde vara saa skiftande i utseende. Den svarta oeknen med gul sand pepprad med svarta stenar fraen tiden daa omraadet var vulkaniskt. Den vita oeknen med kritvita kalkstensformationer som kan se ut som svampar, lejon, faeglar, ja allt som fantasin kan faa dem till. Det saag ut som om det laag snoo paa sanden. Sedan koerde vi genom ett rent maanlandskap med graa stenar som glaenste som skiffer. Foer att sedan leta oss ut genom den enda passagen som finns genom bergskedjan som avslutar oeknen soederut. De som inte hittar den faar vaenda!!!
Daar det var enbart sand fick jeeparna koera ganska fort foer att inte koera fast, vilket trots allt haende tva ganger. Daa fick vi alla hoppa ut och putta, precis som hemma - vintertid. I boerjan hoell man i sig ganska hart i handtagen near jeepen kraengde oever sanddynerna i vinklar om naermare 45 grader. Sen insaag man att vaara oekenhjaeltar, som vi till slut kallade dem, var oerhoert skickliga foerare och man slappnade av. Mlaolao, en av foerarna och 67 aar gammal, har koert sedan han var 19 aar gammal.
Inte utan att man fick lust att be om lite oekenkoerlektioner. Men nu hade jag ju min mor med och ville inte utmana oedet. Hon har klarat strapatserna galant och det ska hon ha en eloge foer. Och till oeknen kommer jag att aatervaende, oekenfreak som jag nu blivit.
Paa aaterseende - i Aswan kan jag nog hitta ett internetkafe igen
