Schwetskie? Da? (Svensk? Verkligen?)
Att hitta en internetanslutning pa Krim visade sig vara svarare an svart. Efter mycket letande har vi dock funnit vad vi sokte pa en liten bakgata i Jalta. Jag skulle inte vara forvanad om det ar det anda stallet med publik uppkoppling pa Krim. Den moderna informationsteknologin har inte riktigt slagit igenom har an.
Efter en ovanligt skakig flygtur i propellerplan (!) till Sankt Petersburg borjade Lidia och jag den 40 timmar langa tagresan till Simferopol pa Krim. Vi reste i 3:e klass, vilket innebar en vagn med 48 britsar i sektioner, alltsa inga kupeer med dorrar. Det kan lata spartanskt, men ar faktiskt forvanansvart bekvamt. Framforallt ar det valdigt roligt! Jag har sallan skrattat sa mycket som under tagresan till Simferopol! Vi blev snabbt goda vanner med Irina som reste hem till Yevatoria (vastra Krim) och tagvarden Valvodia. Att passera gransen mellan Ryssland och Ukraina var en upplevelse i sig. Samtliga fem Ukrainska officerare kom till min brits (det var klockan fem pa morgonen) och ville se mitt pass och stalla fragor. Lidia sa att de formodligen aldrig hade sett en svensk tjej eller ett svenskt pass tidigare och inte riktigt visste hur de skulle bara sig at. Slutligen nojde de sig dock nar de sett min hemresebiljett.
Framme i Simferopol tog vi tradbuss till den lilla, lilla staden Pertinit pa Krims sydkust. Varldens langsta tradbusslinje finns har pa Krim, den gar mellan Simferopol och Jalta. Pertinit ar var bas eftersom staden ligger centralt pa Krims sydkust med bra kommunikationer. Vi har hyrt en liten lagenhet for var vistelse har.
Forsta kvallen i Partenit at vi middag pa en liten Armenisk restaurang. Agaren fragade var vi ar ifran och Lidia svarade att hon ar fran Sankt Petersburg och jag fran Stockholm. Reaktionen lat inte vanta pa sig: Schwetskie? Da? (Svensk? Verkligen?) Det var en svensk har. En gang!
En av de allra viktigaste delarna i mitt och Lidias uppdrag pa Krim ar att hitta en vingard dar vara resenarer ska kunna bo och delta i arbetet. Jag forstod ganska snart att man ska ha ett ragat matt av tur nar man ar pa rekresa! Genom ett tips fran damen som vi har hyrt lagenheten av hittade vi redan under forsta dagen pa Krim en liten vingard som ar precis vad vi letar efter. Nikolai, som ar chef for hela odlingen, visade oss runt och arrangerade en liten vinprovning. Tyvarr kan jag inte ladda upp nagra bilder just nu och det ar hur som helst svart att gora odlingen rattvisa pa bild; vinstockarna boljar fram over bergsluttningarna mot Svarta Havet under en evigt generos sol . . . Nikolai skojade med mig om svenskarnas harjningar i Poltava och fragade vad som skulle handa om han beslutade att ta mig som gisslan. Jag svarade att jag inte skulla ha nagot emot det pa en sadan plats som hans vingard . . . Vad som ar sa bra med just den har odlingen ar att de ocksa driver ett litet hostel, dar odlingens sasongsarbetare vanligen bor. Det ar ett valdigt trevligt stalle dit ocksa Las & Res resenarer ar valkomna!
Imorgon bar det av for att utforska den vastra delen av Krim och staden Sevastopol, som framst ar kand for att saval den ryska som den ukrainska flottan har sina Svarta Havsbaser dar. Till var hjalp har Lidia och jag den fantastiske Pavel Nikolaievich; Krim-bo, taxichauffor och mangsysslare. Om den forsta slutsatsen efter dessa dagar pa resande fot ar att man ska ha en god portion tur, sa ar den andra att goda kontakter med manniskor fran orten ar ovarderligt!
