Vandringar i centrala hoeglandet

Saa har vi kommit till Baliemdalen, en bred dal omgiven av hoega och fr a branta berg. Omgivningarna aer saa svaarforcerade att man aennu inte lyckats bygga en vaeg hit. Jo man har byggt en vaeg, men men den rasar hela tiden. Till huvudorten Wamena maaste allt transporteras med flyg. Detta innebaer att priserna aer ca fyra ganger hoegre haer aen vid kusten. En liter bensin kostar 32 kronor!

Konflikten mellan papuanerna och indonesiern aer tydlig. Butiker, restauranger, hotell drivs av indonesier och i baesta fall finns pauaner anstaellda. Utanfoer staden har jag inte sett en enda indones. Till indonesiernas (occupationsmakten enligt en del) maaste jag dock saega att man har faatt igaang en imponerande ekonomisk utveckling. I varje by finns skolor och naer jag staeller fraagan om hur manga barn som verkligen finns kvar i klass sex - "alla naturligtvis"! Faa utvecklingslaender kan visa paa naagot liknande.

Baliemdalen "upptaecktes" foerst 1938. Dani-folket levde daa paa "stenaaldersnivaa". Redskapen gjordes av sten och ben, stamkrigen var vanliga och baade huvudjakt och kannibalism foerekom. Vid slutet av vaerldskriget kom missioaererna till denna jungfruliga trakt foer att jaga foertappade sjaelar. Huvudjakten och krigen slutade relativt snart, aeven om naagon missionaer laer ha faatt bidra rent fysiskt till en god fest. Omvaendelsen gick snabbt med gaavor och foermaaner. Har du laest boken "Ingen tobak - inget halleluja" av Erik Lundqvist? Underfoerstaatt "ge mig tobak, saa skall jag saega halleluja och hylla den vite mannens gud. I dag aer naestan alla papuaner kristna och det ligger smaa soeta kyrkor i alla stoerre byar. Aeven i avlaegsna omraaden.

I Jesu namn kraevde aeven missionaererna fraan Europa och Nordamerika att hela livsstilen skulle foeraendras. Foeljden blev en vaaldtaekt av den lokala kulturen. I dag gaar alla kvinnor i vaesterlaendska second-hand klaeder och endast gamla maen baer fortfarande stolt sin koteka - penisfodral, som enda klaedesplagg. Kontrasten mellan dessa nakna gamlingar staaende bredvid blaenkande monsterjeepar aer slaaende.

De oevriga i gruppen foersvann ut paa vandring i fem dagar, medan jag kande mig klen med feber och konstiga utslag. Dock inte vaerre aen att jag redan naesta dag hittade en bra guide och sjaelv gav mig ut i tre dagar. Fantastiskt landskap med bergssidor klaedda med vaelskoetta svedjeodlingar. Byar med runda, graestaeckta tak. Vaenliga, nyfikna maenniskor utan undantag. Man haelsar paa alla man moeter. Alla talar nu indonesiska, saa lite basic indonesiska aer en stor foerdel. Sjaelv foervaanas jag oever att jag kommer ihaag saa mycket av spraaket fraan tidigare besoek i Indonesien. Med mina ca 200 ord klarar jag att hyfsat ta mig fram.

Nu naer jag ofrivillgt inte kunde vandra med de andra, tog jag mig foermaanen att bo "hemma hos", dvs tillsammans med en familj, i staellet foer i skolor eller saerskilda hus foer turister. Haart underlag och tidvis vael roekigt, men spaennande och intressant. Kunde aeven bott i manshuset, men missade denna upplevelse. Att anpassa mig till den lokala kulturen aer ett krav jag alltid staeller paa mig sjaelv, vilket naturligtvis ocksaa ger en mycket starkare reseupplevelse. Skall jag var helt uppriktig saa var det inte saa daer sjaelvklart att enbart aeta soetpotatis (petatas !) till middag och frukost. Naaja, groena blad ingick ocksaa i middagn, vilket blev en favorit. Under dagen kunde jag ocksaa handla utsoekta bananer och annat som jag inte hittar naagot namn paa, laengs vaegen.

Svaart fatta sig kort, finns saa mycket mer att beraetta... Dock staar internetuppkopplingen i motsats till mer ambitioesa utlaeggningar. Och min granne i baaset bredvid roeker kontinuerligt. Utanfoer skriker en kakadua kontinuerligt. Att ladda upp bilder vill jag inte ens taenka paa. Och jag har ju massor med haerliga bilder!

I dag aer det presidentval. Det var det ocksaa naer jag var i Indonesien foer fem aar sedan. Ska gaa och titta paa roestningen. Tror den sittande presidenten Yudhoyono blir aatervald. Landet hoer till de laender som klarat laagkonjunkturen allra baest. Dessutom maaste jag hitta en skarpslipad rakhyvel.

Visst ja, i eftermiddag aer vi inbjudna till "grisfest". Dvs vi betalar foer grisen och faar deltaga i den traditionella slakten med pilbaage och vid tillagningen i en kokgrop. Ser fram emot trevligheter och en lite grisfett, aeven om den lilla grisen sakert skall delas med hela byn.

Christian