Baat 4 dagar i Chendrawasibukten
Trevligt att Susanne och andra tar er tid att laesa mina spridda noteringar om min resa i Papua, den indonesiska delen av Nya Guinea. Just nu befinner jag mig i staden Manokwari paa nordkusten belaegen bredvid den stora Chendrawasi bukten (paradisbukten). Under fyra dagar reste vi runt med baat. Baat haer innebaer utriggarkanot. En laang, smal kanot med hoegt fribord. Vid sidorna tre meter ut aer tvaa kraftiga bambustaenger monterade. Detta ger stadga aat en annars rank farkost. Bak satt det en 40 haestar Yamaha. Inga paddlar, det var paa Sten Bergmans tid!
Foerst en liten aaktur med skramlande lastbil avsedd foer passagerare. Inte saa laangt, bara fyra timmar paa gropig vaeg med naagra flodoevergaangar. Tillaeggas kan att fordonet i fraaga saknade ljuddaempare. Ett aeventyr och en upplevelse kan jag nog tycka om man aldrig tidigare varit med om naagot liknande. Det har jag. Naagra av mina aatta medresenaerer delade tyvaerr inte min uppfattning. Vi anlaende till Ransiki naer moerkret kom vid 18-tiden. Tog in paa stadens enda losmen (enklare hotell som normalt nyttjas av lokalbefolkningen). "Oacceptabel standard" tyckte en resenaer, dessutom maaste man gaa 400 m foer att hitta en warung, naagot som ocksaa starkt ogillades. Inga roliga kommentarer tycker jag, aennu traakigar foer oevriga resenaerer som tyckte det var spaennande att komma ut i den indonesiska verkligheten.Trist, men ibland faar vi med naagon person som inte foerstaatt vaar information (eller inte laest den).
Haerligt komma ut paa havet. Baaten kaendes saeker aeven om vattnet skvaette oever ansiktet. Foersta byn Yomakam var en upplevelse. Husen boerjade en bit upp paa stranden oever hoegvattennivaan, fortsatte med flera hus sammanbundna med spaangar, laangt ut i vattnet. Hela konstruktionen paa en skog av paalar. Haer stod jag och tittade ned paa stim med myriader av smaafisk som roerde sig synkront. Sjaelv sov jag och Lasse laengst ut, foerstaas. Sova goer man direkt paa golvets plankor. Foerunderligt nog sover jag utmaerkt paa saadant underlag, medan jag alltid har problem i luftkonditionerade hotellrum. Proeva gaerna sjaelv hemma paa parkettgolvet!
Naesta morgon avfaerd med byns halva befolkning vinkande farvael, selamat jalan (trevlig resa). Baaten forsade fram mellan regnskogsklaedda oear ca tvaa meter oever korallreven. Saag kakaduor och tvaa par av den stoersta naeshornsfaageln. Dessa lever hela livet i par, naagot som foer en ensam man kan kaennas avundsvaert. Fick t o m en bra bild paa en av dem naer kaptene Herrman slog av motorn. Efter ett par timmar anlaende vi till Purupi foer att proeva paa lite Robinson Kruse-liv. Haer skulle vi sova paa en uppbyggd plattform under skaermskydd strax ovanfoer sandstranden. Mat tillagades med stor framgaang av reseledaren Marius som redan tidigare visat sig kunna laga baade gott och rikligt paa soetpotatis och annat sk naerproducerat. Haer finns bara naerproducerat! Tvaa mycket naerproducerade tonfiskar stektes oever elden.
Eftermiddagen snorklade vi alla oever korallreven. Fint, gudomligt fint. I timmar laag jag daer och braende ryggen. Ocksaa fin plats foer snaeckletning, naagot jag aer en haengiven utoevare av. Paa natten blaaste det upp, men paa plankor sover jag som sagt gott. I aerlighetens namn maaste jag dock erkaenna att en vaenlig vaeninna laanat mig sitt liggunderlag.
Naesta dags by Yeriyari saag helt annorlunda ut. Inga hus paa paalar. Prydliga hus med staket kring den vaelsopade gaarden. Klippta haeckar och inte fullt saa lusiga hundar. Snorklingen var haer dock medioker. Dock saag Thomas en stor haj och saag mycket noejd ut. Sjaelv gjorde jag en utflykt in i skogen men eftersom timmen var sen hann jag inte se saa mycket mer aen gardens med odlingar av taro och banan. I sumpiga omraaden vaexte sagopalmen. Maergen i stammen har ett mjukt, vitt innandoeme som aer stapelfoeda oever hela Melanesien.
Hemresan blev ett aeventyr. Det blaaste upp och ploetsliga kastvindar fick utryggarna att dyka djupt i vattnet. Nu oeverskoeljdes vi passagerare av vatten men kapten Herman stod upp hela tiden och dirigerade faerden synbarligen foertjust infoer sina uppskakade passagerare. Fast egentligen var vi naestan alla ganska lyckliga.
Inte saa laett ordna en saadan utflykt. Dyrt foerstaas. Ca 20 milj rupees (20 000 SEK). Skall man goera en riktig expedition utanfoer turistvaerlden maaste man vara flera foer att dela paa fasta kostnader.
Nu skall jag handla lite av det lokala hantverket. Penisfodral, en ruggig kasuarkniv och kvinnornas naetkassar har jag redan. Kanske hittar jag naagot annat oemotstaandligt....
I morgon boerjar den hemska resan hem. Flyg till Makassar paa Sulawesi, vidare till Denpasar paa Bali daer jag tanker ta en stor oel (i Papua raader alkoholfoerbud), oevernattning och vidare till Kuala Lumpur daer en direktmaskin till Stockholm vaentar. I hope!
Christian
