Klockan är är fem på morgonen och jag kan inte sova full av intryck som jag är. Kan lika gärna fortsätta berätta.

Vandringen avslutades i Nyango där vi tog farväl av jakar, jakmän och hästarna. Fortsatt färd till Samye skedde på flaket till en lastbil ovanpå allt vårt bagage. I Samye tog vi in på ett guesthouse. Enkelt men helt ok utom möjligen toaletten. När det gäller det finns det ingrn som helst privat sfär. Den här bestod av tre uppbyggda öppna låga bås över en öppen ränna där vatten med jämna mellanrum forsade fram. Det var bara att vänja sig vid att göra vad man behövde medan andra stod och tvättade sig i tvättstället eller gjorde vad de behövde. Men man vänjer sig nästan.

I en dalgång upp från Samye finns en plats som heter Chimpu med ett meditationscenter. Fantastiskt vacker plats med flera små tempel och där finns både munkar och nunnor. Men tro inte att det bara är att åka dit. Alla som vistas där måste ha myndigheternas tillstånd. I centrer finns olika nivåer (rent fysisiskt) och munkarna och nunnorna kan inte röra sig fritt mellan dem. Det gäller även andligt. Vi pratade med en munk som "fastnat" på en nivå eftersom han behövde högre andlig ledning för att komma vidare. Han frågade om vi kunde hjälpa honom att komma till Indien för att få träffa Dalai Lama. Hans blick när vi visade honom fotot på DL glömmer jag aldrig.

Från Samye åkte vi vidare till Tsetang genom ett ökenliknande landskap. Plantering pågår för att hindra utbredning. Nära Tsetang ligger på en hög solitär klippa den förste tibetanske kungens sommarresidens och i dalen nedanför sägs de första odlingarna ha funnits. Vägen tillbaka till Lhasa gick söder om floden. Det var minst fyra poliskontroller på vägen på vägen där vår chaufför måste få stämplar på intyg att han gjort den kontrollerade sträckan inom en viss tid och inte kört för fort. Nu inför resan till Nam Tso måste Wangchen, vår helt fantastiske guide -så kunnig och duktig - söka tillstånd igen för att resa utanför Lhasa. Ingen rörelsefrihet här inte. Systemet påminner i mångt och mycket det jag upplevde på Västbanken. Total kontroll på invånarna.

En del av er har undrat hur jag klarar höjden och det har gått alldeles utmärkt. Under vandningen noterade jag att Wangchen och Sonam (hästföraren) hade som en tjock bulle i kinden, precis som kokatuggande bönder i Boliva. Jag frågade vad det var och blev erbjuden en bit torkad yakost som hade lite av samma effekt soma koka- munnen hålls fuktad och det ger energi. Likheterna mellan höglandskulturerna är slående ur många aspekter.

Efter turen tiöl Nam Tso går färden vidare mot Qomolongma (Everest). Det ser jag fram emot! Den här resan är den häftgaste jag gjort hittills.

Hälsning / Andrea som nu i ottan ska gå en kora runt Jokhang.