Hej!
Den senaste veckan har jag sett och upplevt så mycket vacker och fantastisk natur att det är svårt att med ord beskriva. Sist lämnade jag er i Gyantse, som var en liten trevlig stad att vistas i. Nästa stad vi åkte till, Shigatse, var desto stökigare. Det intressanta där är klostret Tashilunpo där den tionde Panchen Lama ligger begravd. Han var en ganska progressiv man som gjorde mycket för Tibet men när han dog 1989 och lamorna hittade hans reinkarnation kidnappades den lille pojken och kineserna utsåg en annan pojke. Den förre och hans närmaste har ingen hört något om sedan dess.
Efter Shigatse gick färden vidare mot Everest. Återigen passerade vi ett högt pass och hade det inte varit molnigt i fjärran skulle vi sett Everest. Men vi såg många andra snöklädda toppar. Den fortsatta vägen mot Basecamp var osannolikt vacker med berg i alla möjliga färger. Förutom att vägen var vacker var den också otroligt skumpig när vi kom in på nationalparkens område. Efter många timmar nådde vi klostret Rongpu, världens högst belägna kloster. Några km därifrån ligger Everest basecamp. Vi var mycket förväntansfulla när vi vandrade uppåt. Skulle vi få se toppen eller inte? Det är monsuntid och då hopar sig ofta molnen men vi hade tur och fick se väldens högsta berg vid flera tillfällen. En mäktig känsla!
Den fortsatta färden dagen efter var inte mindre dramatisk i skönhet och skumpighet. Vägen eller snarare leden går över stora stenfält, längs mindre raviner. Här och var är det gröna våtmarker där nomader låter sina jakhjordar beta. Vi övernattade i Tingri som inte är mycket till stad men som har en otroli vy över Himalaya. Nästa mål var Nyalam och återigen kunde vi njuta av dessa storslagna vyer som varken ord eller bilder kan göra rättvisa. Särskilt vid passet Thong La på 5120 m där man har hela den snöklädda bergskedjan framför sig.
Tidigt imorse lämnade vi Tibet genom att åka till gränsstaden Zhangmu längs ytterligare en obeskrivlig väg i skönhet. Det är en dramatisk förändring från det karga höglandet till en överdådig tropisk grönska och en väldigt mycket mer syremättad luft. Zhangmo påminde mig om favelor i Rio de Janeiro som klättrar upp längs de grönskande bergssidorna. Gränsävergången gick ganska smidigt förutom att bagaget skulle gås igenom för att se att vi inte förde ut olämpliga saker t ex böcker som handlade om Tibet. Vi bokstavligen gick över gränsen till Nepal via Friendship Bridge och kom till en helt annan värld. Ett kaotiskt migrationskontor där vi fick våra visum, utanför någon som såg ut som en övervintrad hippie som satt mitt på gatan och rökte på genom en sönderslagen flaskhals, en tiggande man som bara står mitt på vägen och vägrar flytta på sig när vi kommer körande, ...och så mågot av den vackraste natur jag sett under färden ner mot Kathmandu. Höga gröna berg som stupar ner mot floden och överallt massor med vattenfall som kastar sig ner.
Nu alltså i Kathmandu eller snarare Bakhtapur som ligger ca 18 km från Kathmandu och som är en gammal fascinerande stad. Här kommer jag att vara fram till onsdag då jag vänder åter hem efter den mest fantastiska resa jag gjort hittills. Så mycket mer jag har att berätta som inte rymts i dessa brev.
Andrea
PS. De här breven publiceras på Läs & Res hemsida så ni får gärna tipsa andra som ni tycker bör läsa om det.
Den senaste veckan har jag sett och upplevt så mycket vacker och fantastisk natur att det är svårt att med ord beskriva. Sist lämnade jag er i Gyantse, som var en liten trevlig stad att vistas i. Nästa stad vi åkte till, Shigatse, var desto stökigare. Det intressanta där är klostret Tashilunpo där den tionde Panchen Lama ligger begravd. Han var en ganska progressiv man som gjorde mycket för Tibet men när han dog 1989 och lamorna hittade hans reinkarnation kidnappades den lille pojken och kineserna utsåg en annan pojke. Den förre och hans närmaste har ingen hört något om sedan dess.
Efter Shigatse gick färden vidare mot Everest. Återigen passerade vi ett högt pass och hade det inte varit molnigt i fjärran skulle vi sett Everest. Men vi såg många andra snöklädda toppar. Den fortsatta vägen mot Basecamp var osannolikt vacker med berg i alla möjliga färger. Förutom att vägen var vacker var den också otroligt skumpig när vi kom in på nationalparkens område. Efter många timmar nådde vi klostret Rongpu, världens högst belägna kloster. Några km därifrån ligger Everest basecamp. Vi var mycket förväntansfulla när vi vandrade uppåt. Skulle vi få se toppen eller inte? Det är monsuntid och då hopar sig ofta molnen men vi hade tur och fick se väldens högsta berg vid flera tillfällen. En mäktig känsla!
Den fortsatta färden dagen efter var inte mindre dramatisk i skönhet och skumpighet. Vägen eller snarare leden går över stora stenfält, längs mindre raviner. Här och var är det gröna våtmarker där nomader låter sina jakhjordar beta. Vi övernattade i Tingri som inte är mycket till stad men som har en otroli vy över Himalaya. Nästa mål var Nyalam och återigen kunde vi njuta av dessa storslagna vyer som varken ord eller bilder kan göra rättvisa. Särskilt vid passet Thong La på 5120 m där man har hela den snöklädda bergskedjan framför sig.
Tidigt imorse lämnade vi Tibet genom att åka till gränsstaden Zhangmu längs ytterligare en obeskrivlig väg i skönhet. Det är en dramatisk förändring från det karga höglandet till en överdådig tropisk grönska och en väldigt mycket mer syremättad luft. Zhangmo påminde mig om favelor i Rio de Janeiro som klättrar upp längs de grönskande bergssidorna. Gränsävergången gick ganska smidigt förutom att bagaget skulle gås igenom för att se att vi inte förde ut olämpliga saker t ex böcker som handlade om Tibet. Vi bokstavligen gick över gränsen till Nepal via Friendship Bridge och kom till en helt annan värld. Ett kaotiskt migrationskontor där vi fick våra visum, utanför någon som såg ut som en övervintrad hippie som satt mitt på gatan och rökte på genom en sönderslagen flaskhals, en tiggande man som bara står mitt på vägen och vägrar flytta på sig när vi kommer körande, ...och så mågot av den vackraste natur jag sett under färden ner mot Kathmandu. Höga gröna berg som stupar ner mot floden och överallt massor med vattenfall som kastar sig ner.
Nu alltså i Kathmandu eller snarare Bakhtapur som ligger ca 18 km från Kathmandu och som är en gammal fascinerande stad. Här kommer jag att vara fram till onsdag då jag vänder åter hem efter den mest fantastiska resa jag gjort hittills. Så mycket mer jag har att berätta som inte rymts i dessa brev.
Andrea
PS. De här breven publiceras på Läs & Res hemsida så ni får gärna tipsa andra som ni tycker bör läsa om det.