Flygresan från Lima till La Paz var en fröjd. Det tog inte många minuter förrän planet hade brutit igenom det gråa dis som under vintermånaderna allt som oftast täcker Lima. Ovanför väntade en annan värld - ett hav av bomullslika moln, knallblå himmel och Andernas snöklädda toppar. Vi fortsatte sedan över den andinska högplatån och såg Titacacasjöns vatten och öar vid inflygningen. Flygplatsen i La Paz är liten och det var inte svårt att hitta vår bolivianska reseledare Wenceslao som väntade på mig. Flygplatsen ligger uppe på platån och det är lika mäktigt varje gång man kommer hit och ser staden bre ut sig i dalen nedanför (på 3600 meters höjd!). Vårt hotell ligger föredömligt centralt mitt i ett av stadens bästa marknadskvarter.

Den befarade höjdsjukan blev det inget av den här gången heller men för att vara på den säkra sidan gick jag till ett stånd och köpte cocablad för 5 Bolivianos (lika mycket i svenska pengar). Cocabladet i sin naturliga form har inget med kokain att göra utan är en lätt uppiggande drog i klass med kaffe som folken i Anderna tuggat eller druckit som te i tusentals år. Den dämpar hunger, törst och smärta och sägs även vara bra mot höjdsjuka. Cocan är en viktigt kulturell symbol för ursprungsbefolkningen i Bolivia och försäljningen är helt laglig. Däremot är det ingen bra idé att ta med sig blad hem, eftersom cocan är narkotikaklassad i EU. Varför kan man fråga sig. Det finns kanske inga starka ekonomiska intressen som kan lobba för den? Men det är synd för Bolivia som bedriver en medveten politik för att ta fram lagliga produkter av bladet  - allt från läsk och energidryck till tvålar och örtteer.

La Paz från vägen mellan flygplatsen och centrum. I bakgrunden berget Illimani

Vår bolivianska reseledare Wenceslao fick aldrig användning för skylten

Utsikt från hotellets tak

Inför den här resan hade jag bestämt mig för att driva tidsanpassningen till sin spets. Och idén att inte sova alls natten före flygresan till Peru visade sig vara en lysande idé. Jag åkte från kontoret fem i fem på morgonen och när jag satte mig på planet var klockan 06.30, det vill säga nästan midnatt peruansk tid. Planet hann inte mer än att lyfta förrän jag sov som en sten. När jag sedan kom fram till Lima var jag redan inne i dygnsrytmen. Rekommenderas varmt!

Vår ecuatorianska reseledare Samuel Cordova mötte mig på hotellet i centrum. Efter en dusch, där en debatt inför det stundande borgmästarvalet rullade på tv:n i bakgrunden, begav vi oss mot stadselen Barranco där många av staden trevligaste restauranger och barer finns. Vi valde gatustånden på torget och pratade om hur resan Anderna & Galapagos kan göras ännu bättre samtidigt som vi satte i oss allt från grillade kalvhjärtan och potatis i Huancaina-sås till ångade risknytten och lila majsdryck. Peru är det enda land som kan konkurrera med Mexiko om titeln Amerikas bästa kök.

En kort promenad i centrum nu på morgonen illustrerade med all önskvärd tydlighet varför transportfrågan varit i centrum under tv-debatten. Lima har snart tio miljoner invånare men saknar fungerande kollektivtrafik. Istället för tunnelbana eller rejäla bussar trängs hundratusentals minibussar och taxis på stadens gator.

Om en stund flyger jag vidare mot La Paz. Jag brukar aldrig ha problem med höjden men den här gångern är jag lite osäker eftersom jag kommer flyga direkt från Lima vid havet till flygplatsen i La Paz som ligger på 4100 meter över havet.

Har nagra bilder…

Mardins skyline

Solnedgang over Mesopotamien fran ett av Mardins tehus

Bon i klostret Deir Azafran utanfor Mardin

Pa vag mot Syrien

Den romerska staden Dara inte langt fran syriska gransen

Yas är jättehärlig.

Nu känner jag mig inte lika stressad längre.

Vi har åkt ned till Ansar vid kusten. Hyrt en stor villa för två dagar. Bara 50 meter till stranden.Underbart!

Vi åker en dag tidigare till Teheran och hoppas få sovplatser på tåget till Esfahan, där vi vill stanna lite längre.

Batman - en stad i Kurdistan!

Jag förstod snabbt att den största utmaningen i Kurdistan var att hitta kontaktpersoner som pratar engelska. Var syriska reseledare Santiago talar varken turkiska eller kurdiska. Efter en hel del sökande stamde vi traff men en engelskalarare i staden med det osannolika namnet Batman. Han följde med oss pa resan mot sydöst. Vi akte langs Tigris och gjorde det första stoppet vıd den antika staden Hasankeyf som ligger pa en klippa ovanför floden. Vi klattrade hela vagen upp i den tryckande sommarhettan och belönade oss sen med ett dopp i Tigris gröna vatten.

Hasankeyf vid floden Tigris

Bönestund i Hasakeyfs Moské

Vi hamnade darefter i en liten bortglömd stad pa landsbygden. Tanken var att undersöka möjligheterna att besöka en by, nagot som just dar i varmen och spraförbistringarna kandes valdigt avlagset. Som av ett mirakel sitter vi nagra timmar senare under ett mullbarstrad i en 1500 ar gammal kristen by och satmalar pa svenska, engelska, tyska, turkiska, kurdiska, assyriska och arabiska. Vı har haft turen att stöta pa en assyrisk familj fran Norrköping och aven om var brokiga skara inte har nagat gemensamt sprak sa lyckas vi med vara gememsama sprakkunskaper riktigt bra. Nunna Miryam guidar oss runt i den gamla kyrkan. Plötsligt öppnar sig en rad spannande möjligheter. Mer an nöjda lamnar vi den lilla byn och reser vidare genom ett plagsamt vackert kvallslandskap av kullar, byar, fruktodlingar, solrosfalt och faraherdar.

Reseledaren Santiago och nunnan Miryam

Mobil bensinmack

Via staden Midyat och klostret Mor Gabriel fran 300-talet fortsatte vi till staden Mardin, en smaltdegel dar kurder, turkar, assyrier och araber lever. Nedanför Mardin breder det Mesopotamiska laglandet ut sig. Imorgon korsar vi gransen och reser in i Syrien.

Herdepojkar langs vagen

I İstanbul och vastra Turkiet ar kunskapen om landets östra delar förvanansvart liten. Fortfarande dominerar bilden fran 1980-talet nar striderna mellan den kurdiska gerillan PKK och militaren rasade. Idag pagar det strider bara i gransomradet mellan Turkiet och Irak. Resenarer har nu darfor börjat upptacka de östra delarna av Turkiet. Pa flyget hamnade jag brevid en skaggprydd ung turk vid namn Abdulkarim. Han skulle besöka sin bror som gör militartjanst nere i sydöst och flygresan forsvann snabbt i diskussioner om religion, historia och situationen för landets kurder. Nar han satte sig brevid mig hade jag direkt gissat pa att han var troende muslim. Jag hade ratt men skagget visade sig ha en helt annan förklaring – “min flickvan tycker att jag ar snyggare sa”.

Fika intill Diyarbakırs magnifika ringmur

En kurdisk van till Abdulkarim mötte honom pa flygplatsen och jag fick skjuts in till Diyarbakırs centrum. Pa vagen tog de med mig till en glassbar och bjöd pa vaniljglass badad i chokladsas och toppad med pistagenötter. Sen fortsatte den improviserade guideturen till stadens murar. Diyarbaırs centrum omges av en sex kilometer lang basaltmur, den langsta antika muren i varlden efter den kinesiska. Fran muren kunde jag skymta en antik bro över floden Tigris samtidigt som en blodröd mane langsamt steg över Kurdistans slattland.

Aven lokalbefolkningen gillar vyn fran muren

Diyarbakır ar den inoficiella huvudstaden för Turkiets 15 miljoner kurder. Staden har vaxt dramatiskt under de senaste 20 aren. Manga av stadens ınvanare flydde undan konflikterna pa landsbygden under 80- och 90-talen da den turkiska armen forstorde omkring 4000 kurdiska byar. Man marker snart att staden ar ett centrum for kurdisk identitet – överallt kurdisk musik och i basaren saljer man sjalar i kurdernas farger rött, grönt och gult. Undervisning i det kurdiska spraket ar förbjudet och aven andra politiska och kulturella rattigheter kranks fortfarande. Men det fınns gott om grasrotsinitiativ för att bevara den kurdiska identiteten och man kan tydligt se att kvinnorna har en framskjuten roll i det arbetet.

Grillat ar godast i Kurdistan

Diyabakır ar en stad som ar latt att alska – vanligheten, avspandheten, ruffıgheten, musiken, grillspetten. Men efter tva dagar av research och möten var det dags att resa vidare.

Jag landade i İstanbul onsdag morgon och hade ett drygt dygn pa mig att hitta ett hotell och bekanta mig med staden. De flesta av stadens hotell ligger i Sultanahmet i den gamla delen av staden. Fördelen med att bo dar ar att man har nara till de flesta sevardheterna ı staden, nackdelen att omradet forvandlats tıll nagat av en turıstenklav. Men som alltid racker det med att ga nagra kvarter bort for att hıtta vardagslivet. Bysans-Konstantınopel-İstanbul har staden hetat genom historien och monument fran del olıka epokerna fınns i mangder. Men det basta sattet att uppleva staden ar nog att bara vandra planlost och se var man hamnar.

Fiske pa Galatabron

Jag promenerade förbi Ayasofia och Bla Mosken, genom handelskvarteren ner mot hamnen, över kajen dar man saljer fark fısk och musslor, förbi de tedrickande fiskarna pa Galatbron, upp genom de gamla judiska kvarteren i Galata och in i det moderna İstanbuls pulserande hjarta Beyoglu dar gagatan İstikbals glittrande skyltfönster och snabbmatsstallen paminner om att man faktiskt fortfarande befinner sig i Europa.

Pa farjan över Bosporen

Pa torsdagen tog jag farjan over Bosporen till den asiatiska sidan. Fran baten sag jag tagstationen varifran gruppen kommer ta taget till Diyarbakır. Men tyvarr hade jag inte tid att ta taget den har gangen. Sa efter att ha vandrat runt en stund i den mysiga stadsdelen Kadiköy och efter att ha atit en fantastısk lunch med sma lammköttbullar i körsbarssas bar det av till flygplatsen for att flyga till Diyarbakır. Dar skulle jag möta var syriska reseledare Santiago som aven ska leda den har nya resan.

Harifran gar taget till Diyarbakır

22.6 Nio personer avseglade mot Riga. Fyra ungdomar, fem lite äldre.

23.6 På busstationen Riga möts han av en vänlig dam med frågan “You are Mr Kotte?” De hade mot reglerna hållit de bokade platserna.

24.6 Från Minsk i Vitryssland hörde han aldrig av sig. Sovagn till Kiev.

26.6 Utflykt till Tjernobyl. SMS: “Det är helt galet! Kom bara typ 100 m från reaktor fyra. Kommer jag aldrig att glömma, helt otroligt”

28.6 Kommit till Odessa. “Glömde visst betala min mobilräkning. Gör det!”

30.6 På telefon “Tåget du bokat är fullt, vi har de här alternativen…”.   Efter att ha diskuterat med övriga resenärer beslöt majoriteten att de skulle åka vidare redan samma kväll med Trans Asia Express. Innebär att de kommer två dagar tidigare till Iran och att vår iranska reseledare fru Yas inte hinner till mötesplatsen.

2.7 SMS när tågfärjan lägger ut på Van-sjön i östra Turkiet; “Hur många Rial blir det för en Lira? Mitt förslag är att vi drar direkt från Tabritz till Masuleh, men vill först höra vad folk tycker. Sov gott på tåget tillsammans med ett iranskt par “.

3.7 Sällskapet har kommit till Iran, men Kottes mobil fungerar inte.

4.7 Gruppen fortsätter upp mot Kaspiska Havet utan Yas. Kotte hittar det Adzerbadjanska telefonnätet och berättar att de är på väg upp i bergen till en liten stad. Alla mår bra och stämmningen god. Yas ringer senare och meddelar skrattande att hon efter en halv dags letande hittat gänget i Masuleh; “Now we will have a lot of fun in my Islamic Republic”.

Jag skall försöka ringa i morgon för att kolla läget.

Läs & Res har fått i uppdrag att producera resan ”Istanbul till Beirut” för resemagasinet Vagabonds läsare. Jag reser darför till Mellanöstern under början av juli. Målet är att kunna erbjuda en resa som går landvägen med tåg och buss genom Turkiet, Syrien och Libanon. Nu kör vi!

Allt var sig likt. Fororterna vaxer och man bygger en helt ny stad och forsoker bevara den gamla stadskarnan. Trafiksituationen ar kaotisk och det kryllar av folk. Jag alskar den har staden!

Intog raskt en stadig lunch Bun Bo Hue uppe vid Hang Da Market. Hur ar det mojligt att laga nagot sa enkelt och samtidigt sa fantastiskt gott?

Inflationen griper omkring sig. Dongen tappar i varde mot dollarn och snart ar en dollar vard 20 000 dong. For vanligt folk blir det dyrare, man har en ganska kraftig inflation.

Vad hann jag med i stan under knappt tva dagar? Jag tog langa promenader i stan, traffade den ena av vara reseledare, Linh. Var andra reseledare, Nang var ute med var grupp sa vi hann inte traffas, synd.

Mycket i stan var sig likt, ljuden, dofterna och manniskors aktiviteter pa gatan. Det marks att partikongressen narmar sig, censuren tilltar, situationen for journalister blir allt svarare. Vietnam ar ett land fyllt av kontraster. Det ar ett aventyr att vara dar, kontrasterna mellan det gamla och det nya, mellan stad och land, mellan de olika naturtyperna mm. Bast av allt ar motena med alla manniskor i stan och pa landsbygden i de olika regionerna och den valsignade maten som skiftar i smak och utseende allteftersom du ror dig genom landet. A vad jag tycker om det har landet och dess innevanare. Trakigt att vistelsen den har gangen blev sa kort.

Efter knappt tva dagar i Hanoi satte jag mig pa taget till Dong Ha i provinsen Quang Tri, provinsen som utgjorde grans mellan Nord- och Syd-Vietnam. Har borjade mina undersokningar, att undersoka forutsattningarna for att skapa en resa som har Vietnamkriget som tema. Resan skall ga fran Hanoi till grottorna i norra Laos och till Krukslatten vid Ponsavan. Sedan tillbaka till Vietnam, ner till Quang Tri och ett besok vid tunnlarna i Vinh Moc. Åka vag 9 in i Laos via den gamla amerikanska basen Khe Sanh. Etappmalet staden Xepon som var en viktig knutpunkt for Ho Chi Minh leden. Resan kommer ut pa var hemsida sa smaningom for att undersoka vilket intresse som finns.

Min resa gar via Vinh Moc till Xepon med lokalbuss, roligt att vara tillbaka. Blandningen av passagerare ar slaende och gor den till ett aventyr. Efter nagra timmar i buss och tuc tuc ar jag framme i Xepon och moter var Laotisker reseledare Chan. Aventyret kan borja, vad ska vi hitta? Mer om detta i nasta inlagg.

Eric