Berättelse från resan Marocko.

Äntligen rör det på sig i arabvärlden – med stormstyrka. Jag åkte på vad jag trodde skulle bli en lugn semester till Marocko och fick uppleva början till något som kommer att rita om den politiska världskartan för gott.

På TV kunde man följa händelserna i Tunisien, Egypten, Libyen, Jemen, Syrien m fl länder och debatterna fördes med en helt ny öppenhet. Locket av och maktspelet blev tydligt för envar.

Söndagen den 20:e februari utlystes demonstrationer i alla större städer i Marocko så jag beslöt mig för att åka till Larache, en mindre stad på norra Atlantkusten nära Tanger (där jag också har min marockanska familj) i tanke att det nog skulle vara lugnare där. Så fel man kan ha!

På söndagen begav jag mig mot centrum för att äta lunch hos Aicha, en äldre kvinna i familjen. På vägen dit mötte jag demonstrationstågen, ännu så länge städade och fredliga, som det var sagt. Så gott som alla butiker var dock stängda och inga taxibilar fanns på gatorna.

Efteråt gick jag ner till Plaza Espana där ytterligare grupper samlats för att tåga mot guvenörens palats. Där stod unga och äldre, politiskt engagerade och diskuterade paroller och målet med demonstrationen. Engagerade – men dock inte berörda av de grövsta orättvisorna.

Från medinan hördes höga vrål och grupper av ungdomar med påkar och tillhyggen dök upp med uppenbart helt andra avsikter än en fredlig demonstration – de verkligt berörda – med noll tålamod efter åratal av utlovade reformer och förbättringar för de fattigaste.

Dags att snabbt dra sig hemåt. Gick åt andra hållet på Mohammed V, storgatan som leder ut ur staden. Mötte folk som rådde oss att ta en annan väg. En grupp ungdomar hade tuttat eld på elverket (höjda elpriser?!). Kryssade fram på parallella smågator. Polisen hade satt upp barrikader och det stack i ögonen av tårgasen. Tog fram kameran och plåtade, medan mina vänner bad mig skynda på.

Ingen mer utegång den kvällen. Dagen därpå begav vi oss till centrum igen. En tornado verkade ha dragit fram. Varenda bank uppför hela Mohammed V, var sönderslagen och eller utbrunnen. Till och med bankomaterna var demolerade.

Tullhuset var sönderslaget och plundrat. På Youtube kunde man till och med se en videosnutt på en hund som försett sig med en beslagtagen korv medan ungdomar drog iväg med datorer för att inte tala om all beslagtagen sprit. Den natten var tuff för poliserna som inte är många i Larache och som snabbt fick kalla in förstärkning. 40 ungdomar, varav en flicka, togs av polisen och kan vänta hårda straff

Men inget ont som inte för något gott med sig. Guvernören – som tillhör det gamla korrupta makteliten i staden – fick kicken ögonaböj. Han hade låtit meddela kungen att det var lugn i området, och har man så dålig koll på läget, passar man inte som guvenör.

Vad är det då som har hänt. Med Egypten och Tunisien som förebild har stora grupper i samhället tappat tålamodet. Man kan tolerera att vara fattig men inte längre att också bli förödmjukad av administrationen, av arbetsgivare m fl.

I Larache kör man sedan en tid konsekvent bort gatuförsäljarna – de stör turisterna, och butiksägarna. Men som sagt något har hänt. En dag stod en av dem lugn kvar när poliserna närmade sig. – Passa er! sade han och vägrade ge sig iväg. Poliserna valde att titta åt ett annat håll och gick därifrån.

Många ungdomar i Europa har valt att studera kinesiska, med tanke på den snabba utvecklingen i Kina. De förutseende, tror jag, kommer snart att börja studera arabiska – för när alla dessa välutbildade, engagerade ungdomar, väl bevandrade i dagen teknik men också trygga i sin tradition får en chans att förverkliga sina drömmar då kan inget stoppa utvecklingen.

Mer om våra resor i Marocko.