Resesidan i SvD
En karikatyr av resebranschen och resejournalistiken
Så reser familjer till andra sidan jordklotet. Där bjuds ungarna på meningslös underhållning, godis och den service som enbart fattiga människor kan erbjuda. Barnen måste till och med mutas för att ta sig en kort sträcka till stranden. Det här är ”all-inclusive” när det är som allra sämst.Vad får barnen lära sig om thailändsk kultur och människornas levnadsvillkor? Hur mycket kontakt med thailändska barn och ungdomar..?Vet de ens vilket land de besökt?F ö framgår det inte ens i artikeln vilket land dessa två svenska öar av lyx och frosseri är placerade.Kanske visste inte ens författaren. Att det är Thailand paradisen är placerade i framgår bara av en liten karta. Landet, kulturen, landets invånare blir i den här världen helt oväsentligt. Det viktiga är vad resorten kan erbjuda och den förutsätts du inte lämna under din vistelse. Av artikel framgår att det enda valet man behöver göra är att välja mellan solstolar av plast eller av trä. Så hemskt, så trist och så fullständigt meningslöst.
Men ämnet barn och resor är intressant. Jag skulle önska att SvD vill fortsätta på temat och då berätta vad som händer när svenska barn möter en annan kultur, kanske går ut i regnskogen och besöker den inhemska befolkningen.Berätta om resor där barnen lär sig något vettigt och får med sig minnen för livet.
Christian Jutvik / Läs och Res
