Resa med barn till Kina

Med barnen till Kina- drakflygning på Himmelska Fridens Torg

Av Lina Karlberg

” Någon gång i livet ska man se kinesiska muren”, har nog de flesta av oss någon gång tänkt. Och det finns många svenskar som vill åka till Kina. Ändå är Kina inte ett land som man i första hand tänker på som ett resmål för barn. Men det går alldeles utmärkt att resa dit också med yngre familjemedlemmar – man måste inte vänta på att barnen har blivit stora!

Vår familj, min man Peter, Trine fyra år, Tintin tio och ett halvt, och jag själv, Lina,hade en otroligt spännande och varierad resa till flera olika hörn av Kina, och den resa har jag tänkt berätta om här. Vi reste tillsammans med fyra andra familjer i en grupp och flög med Air China till Beijing. Vi passade förstås på att utforska den kinesiska huvudstaden, som har inte mindre än tio miljoner invånare! Vi följdetunnlarna i den underjordiska staden och besökte pandorna och hajarna på Beijings Zoo. Där ösregnade det i skurar – det var sommar när vi var där – men som tur var gick det att köpa regnkläder överallt. Vi beundrade jättepandorna som hade det modernt och fint, medan en del andra djur hade enklare inhägnader, ungefär som på Skansen för 20 år sedan.

Kinesiska drakar flyger högt

Till Himmelska Fridens Torg kunde man promenera eller åka cykeltaxi från vårt hotell. Drakflygning är en populär sysselsättning på torget under de sköna sommarkvällarna. Några barn köpte en drake och flög med den. Det var svårt men tack vare hjälpen från en vänlig kinesisk man lyckades de få upp draken ungefär 300 meter upp i luften. Ett tag var vår drake högst upp av alla drakar! Barnen tyckte att det var roligt med folklivet på torget, på ett område tränade kinesiska ungdomar inlines! Vi vuxna förundrades över den lediga atmosfären. För några år sedan var det förbjudet att ens sätta sig ned på torget. Nu fanns det vakter på vissa ställen, som en symbol för att förtrycket existerar, även om det inte är synligt.
Sen tog vi tåget söderut. Resan tog cirka ett dygn och det blev aldrig långtråkigt för barnen – som vi hade varit litet oroliga för. Att åka tåg i Kina är att uppleva en del av landets kultur, eftersom det fortfarande är det vanligaste sättet för folk att förflytta sig mellan olika landsändar. Man har med sig lite matsäck, dricker te i speciella plastburkar med lock och umgås med medresenärerna. Barnen stortrivdes på tåget. De klättrade mellan britsarna i liggvagnen, spelade spel och busade. Vi åkte medelklass liggvagn och det var ungefär som att åka i en svensk sovvagnskupé, fast det var smutsigt på golvet och kupén saknade dörr! Det fanns även andra barn med på tåget. Och fastän deras föräldrar till en början kanske var litet blyga för oss västerlänningar så gjorde teckenspråk, lite engelska samt lite tolkhjälp att de kinesiska barnen lärde sig spela ”Finns i sjön” med våra.
 

Broder Jakob på kinesiska

Tåget gick till Hunanprovinsen där vi bodde fyra dagar i en liten stad som hette Fenghuang. Fenghuang betyder Fenix. Fenix är en fågel som förekommer ofta i kinesisk mytologi, där Fenix symboliserar kvinnan och Draken mannen.
 
Staden är gammal och man kunde promenera runt i gränderna i gamla stan och åka en liten tur med båt på floden. Vi gjorde också utflykter. En dag besökte vi en marknad. Det var massor med folk som kom från olika byar runt omkring för att köpa eller sälja saker. Vi köpte små goda muffinsbröd, 5 st för 50 öre. Barnen tyckte avdelningen där de sålde ankungar var mest spännande. De små duniga djuren kostade inte många kronor styck. Men vi kunde förstås inte köpa med oss några hem. Nära Fenix besökte vi också en jättestor grotta. Den var så stor att om man gick runt hela grottan tog det nästan två timmar! Några av de större barnen gjorde en forsränning på floden i närheten av staden. Vad vi inte visste var att det ingick obligatorisk vattenkrig mellan olika båtar på slutet av forsränningen. Alltså blev vi vuxna (som hade kläder på sig) alldeles genomblöta. Barnen hade klokt nog tagit på sig badkläder. I Fenix gjorde vi också studiebesök. De vuxna besökte ett sjukhus och barnen besökte ett dagis. Det var mycket roligare att hälsa på dagiset, för barnen fick vara med på dansträningen och även sjunga tillsammans med de kinesiska barnen. Det finns åtminstone en sång som vi kan sjunga tillsammans på olika språk, och det är Broder Jakob som även de kinesiska barnen kan.
 
Nästa anhalt på resan var en nationalpark, ett par timmar med tåg från Fenix. Där åkte vi linbana upp på ett berg med fantastisk utsikt över väldigt speciella bergstoppar. Ena dagen var det helt dimmigt men den andra dagen var det sol och fint. De stora barnen vandrade en hel dag bergen. Först genom en floddal där det gick att ta ett uppfriskande dopp. Sen åkte vi en hiss som de hade byggt i berget upp på en topp. Det var häftigt! Till sist fick vi åka den moderna linbanan ner och ta bussen tillbaka till hotellet. Då kom vi också förbi apberget där aporna bodde. Man kunde köpa jordnötter och mata dem med. Vissa apor var riktigt väluppfostrade och tog fint ur handen. Andra var mer framfusiga och försåg sig direkt ur påsen.
 

Familjeboende med hård gemensam säng

Efter en vecka i Hunanprovinsen flög vi tillbaka till Beijing. Där hade vi en vilodag innan vi återigen hoppade på tåget. Denna gång åkte vi några timmar ut till kusten, dit där kinesiska muren börjar. Sen vidare med en buss upp i bergen till en by. I byn bodde vi tre nätter hemma hos olika familjer, en svensk familj i varje kinesisk familj. Till en början var det lite ovant att bo i så enkla förhållanden. Husen är ganska små, och hela familjen sover på en enda stor säng, en så kallad kang (som man kan värma upp med en eld på vintern). En kang består av en upphöjning i golvet i cement eller tegel. På nätterna rullas det ut tunna madrasser på den och på dagtid är det den plats man umgås på. Men vi vande oss snart vid familjelivet och det var lätt att trivas, vi blev så väl bemötta och omhändertagna. Barnen lekte med familjens barn och vi fick hjälpa till och laga mat. På kvällen ordnade de fest och disco åt oss. Vi dansade, några kineser vågade dansa med oss, men inte alla. Resten av byn satt och tittade på, mycket nyfikna. På dagarna var det varmt och det var skönt att gå och ta ett svalkande dopp i floden. Alldeles nära byn gick kinesiska muren förbi. De vuxna gjorde en tuff vandring upp för de branta bergen för att vandra på muren. Nästa dag åkte vi alla traktor (guppigt var det!) upp till en punkt på muren med utsikt ända ner till havet. Oerhört vackert tycket vi vuxna och de äldre barnen medan vår flicka Trine satte sig ned för att rita tillsammans med en jämnårig kamrat..
 
Efter att ha sagt farväl till våra vänner i byn åkte vi återigen till kusten, till badorten Beidaihe. Stränderna gick förstås inte att jämföra med thailändska stränder. Men barnen trivdes bra när de fick bada och hoppa i vågorna under några dagar. Allra sist återvände vi till Beijing för två avslutande nätter där. Då passade vi på att äta Pekinganka, en anka som grillas på ett speciellt sätt och äts i skivor med pannkakor och en bestämd sås.
 
När de andra familjerna reste hem efter tre veckor, stannade vår familj kvar ytterligare en vecka. Återigen reste vi med nattåg, denna gång väster ut. Turen gick till Ningxia-provinsen och gränstrakterna mot Inre Mongoliet. Där gav vi oss ut på en ”expedition” i Gobiöknen. Vi rida på kameler och tältade i sanddynerna på natten. Sedan en mycket lyckad resa till Egypten för några år sedan är hela vår familj förälskade i öknen. Så vi trivdes förstås. Men visst var det otroligt varm mitt på dagarna, upp till 35 grader – då tog vi siesta och gladde oss åt att vår kamelskötare hade tagit med ett parasoll. Det är ju inte mycket djurliv i öknen, så det var extra spännande att få se en ökenräv smyga förbi en bit från tältlägret i skymningen. Väl tillbaka i staden gick vi på ”gaturestaurang”. Drack färsk yoghurt ur keramikkrus och åt fantastiskt goda grillspett på lammkött – en specialitet i de muslimska delarna av Kina. 5 st spett för 1 yuan (c:a 1 kr). Vilken glädje att få äta så många man vill, och sedan räkna till 50 tomma pinnar!
 
Det var med många nya intryck som vi reste hem efter resan. Det är inte helt och hållet lätt att resa i Kina. Värmen och de många människorna överallt gjorde oss påminda om det. Men mötet med den kinesiska kulturen samt de oerhört vänliga och välkomnande människorna väger definitivt upp nackdelarna! Nyckeln till att få den där extra kontakten med människor är, som jag ser det, att försöka komma från de största sevärdheterna och turiststråken. Att göra vardagliga saker och ta sig till miljöer som ter sig lite mer alldagliga. Till exempel ta en kvällspromenad i liten park dit folk i grannskapet också går. Besöka en vanlig lekplats, där kvarterets barn leker medföljda av farmor eller morfar. Gå på små, familjedrivna restauranger där man blir behandlade som stamgäster redan andra kvällen. Det är där man kan uppleva det ”riktiga” Kina och det verkligt trevliga Kina! Och det är en upplevelse som både jag och mina barn kommer att minnas länge.